top of page

Blodnäva, Geranium sanguineum ‘Max Frei’ - 2002


Blodnäva 'Max Frei', Årets Perenn 2002, passar för allt från naturtomt till välkomponerad rabatt. Dessutom är det en ypperlig växt för odling i kruka och tråg. Här har nävan fått sällskap av kryddigt doftande backtimjan. Sorten heter 'Coccineus' och matchar 'Max Frei' perfekt i färg.

‘Max Frei’ - en lättodlad näva som blommar länge.

Årets Perenn 2002 är en färgsprakande solälskare. Blodnävan med sortnamnet ‘Max Frei’ bildar en frodig grön matta med mängder av lysande, rödvioletta blommor. Under höstmånaderna övergår bladverket i flammande rött.


Blodnäva, Geranium sanguineum, ‘Max Frei’, är en förtjusande bekantskap som blir ungefär 15 cm hög. Plantorna utvecklas snart till välformade, runda kuddar, vackert mönstrade av de finflikiga, friskt gröna bladen. Efterhand växer plantorna ihop och täcker då marken fullständigt.

Sorten ‘Max Frei’ blommar i en iögonfallande vacker och intensiv rödviolett ton. Den generösa huvudblomningen infaller i juni-juli. Genom att därefter klippa bort allt överblommat lockar man fram ytterligare en blomning på sensommaren. Den enskilda blomman blir ungefär 3 cm i diameter. Ett fint nätverk av nerver pryder de fem kronbladen. Längst in mot centrum av blomman finns ett ljust parti som lyfter fram de dekorativa ståndarna.


Enbart det snygga bladverket kan vara skäl nog att ta ‘Max Frei’ till sitt hjärta. Bladen håller sig friska och fräscha även när sommaren är torr. Höstens flammande bladfärger är en av växtens höjdpunkter. Det är också dessa röda toner som givit växten dess artepitet, sanguineum. Namnet kommer från det latinska ordet sanguis som betyder blod eller blodfärgad. När växten antagit den röda, mer dramatiska färgskalan tycks bladens utsökta former framträda än tydligare. Och det blir förstås inte sämre med rimfrostdekor…


Vacker i många sammanhang

Bladverket och den långa blomningstiden gör blodnävan ‘Max Frei’ till en utmärkt växt för odling i krukor och tråg på balkonger och uteplatser. I övrigt har Årets Perenn en glad och mjuk uppsyn som får den att smälta in i alla möjliga trädgårdsmiljöer. Den passar lika bra på naturtomten som i paradrabatten, och det mesta däremellan. Bl a är blodnävan en utmärkt växt för stenpartier, torra slänter och stödmurar. Där kan den gärna få sällskap av växter som rödviolett trädgårdstrift ‘Düsseldorfer Stolz’, rödviolett kuddflox ‘Red Admiral’, gulblommande draba och solvända i vitt, gult eller rosa. Tillsammans med barrväxter blir ‘Max Frei’ en färgklick som även lyfter buskarnas gröna toner.

‘Max Frei’ kommer väl till sin rätt i kombination med växter som går i violett och grått. Lavendel, stäppsalvia och stenkyndel är exempel på växter som kan stå för blåvioletta inslag. Lammöron och purpurklätt har hela, förhållandevis stora, gråa blad vars form ger fin kontrast till blodnävans finflikighet. Låt gärna riktigt låg och krypande backtimjan, t ex sorten ‘Coccineus’, breda ut sig under de andra växterna. I juni-juli förvandlas den till en blommande matta i rödviolett. Lågväxande daggkåpor med blomning i gulgrönt blir pricken över i. Fluffiga skyar av brudslöja i vitt eller rosa passar också i sammanhanget, liksom gräs med karaktärsfulla blad och luftiga vippor. Silverhavre och tofsäxing trivs i samma miljö som blodnävan.


Sol och väldränerad jord

När blodnävan hunnit rota sig är det en riktig tuffing som klarar ett strapatsrikt leverne med torra perioder, stekande sol och torftigt med näring. Den blir t o m vackrast och blomrikast när förhållandena är lite utmanande. För bäst utveckling bör alltså blodnävan ‘Max Frei’ planteras på en solig plats i en väldränerad jord. Gödsla försiktigt, blir näringsinnehållet för högt kan det resultera i överfrodigt bladverk men få blommor. Utöver allt annat hör blodnävan till de växter som står ut med salta havsvindar.


Funnen på alpäng

Max Frei, mannen som Årets Perenn blivit uppkallad efter, var en schweizisk plantskoleägare och växtentusiast. Hans son, Hans Frei, går i faderns fotspår. På en alpäng med blommande blodnäva fick Hans en gång på 60-talet syn på en planta vars blommor lyste klarare än alla andra. Den hade också ett fint och kompakt växtsätt. Efter en tid i odling stod det klart att detta var en ypperlig trädgårdsväxt. För att hedra fadern fick den namnet ‘Max Frei’.


Även i Sverige finns vildväxande blodnäva. Den varierar i blomfärg och höjd, men är sällan lika kompakt som ‘Max Frei’ och andra odlade sorter.

bottom of page