|
Max Frei - en lättodlad
näva som blommar länge.
Årets Perenn 2002 är en
färgsprakande solälskare. Blodnävan med sortnamnet Max Frei bildar
en frodig grön matta med mängder av lysande, rödvioletta blommor.
Under höstmånaderna övergår bladverket i flammande rött.
Blodnäva, Geranium
sanguineum, Max Frei, är en förtjusande bekantskap som blir
ungefär 15 cm hög. Plantorna utvecklas snart till välformade,
runda kuddar, vackert mönstrade av de finflikiga, friskt gröna
bladen. Efterhand växer plantorna ihop och täcker då marken
fullständigt.
Sorten Max Frei blommar i
en iögonfallande vacker och intensiv rödviolett ton. Den generösa
huvudblomningen infaller i juni-juli. Genom att därefter klippa bort
allt överblommat lockar man fram ytterligare en blomning på
sensommaren. Den enskilda blomman blir ungefär 3 cm i diameter. Ett
fint nätverk av nerver pryder de fem kronbladen. Längst in mot
centrum av blomman finns ett ljust parti som lyfter fram de
dekorativa ståndarna.
Enbart det snygga bladverket
kan vara skäl nog att ta Max Frei till sitt hjärta. Bladen håller
sig friska och fräscha även när sommaren är torr. Höstens flammande
bladfärger är en av växtens höjdpunkter. Det är också dessa röda
toner som givit växten dess artepitet, sanguineum. Namnet kommer
från det latinska ordet sanguis som betyder blod eller blodfärgad.
När växten antagit den röda, mer dramatiska färgskalan tycks bladens
utsökta former framträda än tydligare. Och det blir förstås inte
sämre med rimfrostdekor
Vacker
i många sammanhang
Bladverket och den långa
blomningstiden gör blodnävan Max Frei till en utmärkt växt för
odling i krukor och tråg på balkonger och uteplatser. I övrigt har
Årets Perenn en glad och mjuk uppsyn som får den att smälta in i
alla möjliga trädgårdsmiljöer. Den passar lika bra på naturtomten
som i paradrabatten, och det mesta däremellan. Bl a är blodnävan en
utmärkt växt för stenpartier, torra slänter och stödmurar. Där kan
den gärna få sällskap av växter som rödviolett trädgårdstrift
Düsseldorfer Stolz, rödviolett kuddflox Red Admiral,
gulblommande draba och solvända i vitt, gult eller rosa. Tillsammans
med barrväxter blir Max Frei en färgklick som även lyfter
buskarnas gröna toner.
Max Frei kommer väl till
sin rätt i kombination med växter som går i violett och grått.
Lavendel, stäppsalvia och stenkyndel är exempel på växter som kan
stå för blåvioletta inslag. Lammöron och purpurklätt har hela,
förhållandevis stora, gråa blad vars form ger fin kontrast till
blodnävans finflikighet. Låt gärna riktigt låg och krypande
backtimjan, t ex sorten Coccineus, breda ut sig under de andra
växterna. I juni-juli förvandlas den till en blommande matta i
rödviolett. Lågväxande daggkåpor med blomning i gulgrönt blir
pricken över i. Fluffiga skyar av brudslöja i vitt eller rosa passar
också i sammanhanget, liksom gräs med karaktärsfulla blad och
luftiga vippor. Silverhavre och tofsäxing trivs i samma miljö som
blodnävan.
Sol
och väldränerad jord
När blodnävan hunnit rota
sig är det en riktig tuffing som klarar ett strapatsrikt leverne med
torra perioder, stekande sol och torftigt med näring. Den blir t o m
vackrast och blomrikast när förhållandena är lite utmanande. För
bäst utveckling bör alltså blodnävan Max Frei planteras på en
solig plats i en väldränerad jord. Gödsla försiktigt, blir
näringsinnehållet för högt kan det resultera i överfrodigt bladverk
men få blommor. Utöver allt annat hör blodnävan till de växter som
står ut med salta havsvindar.
Funnen på alpäng
Max Frei, mannen som Årets
Perenn blivit uppkallad efter, var en schweizisk plantskoleägare och
växtentusiast. Hans son, Hans Frei, går i faderns fotspår. På en
alpäng med blommande blodnäva fick Hans en gång på 60-talet syn på
en planta vars blommor lyste klarare än alla andra. Den hade också
ett fint och kompakt växtsätt. Efter en tid i odling stod det klart
att detta var en ypperlig trädgårdsväxt. För att hedra fadern fick
den namnet Max Frei.
Även i Sverige finns
vildväxande blodnäva. Den varierar i blomfärg och höjd, men är
sällan lika kompakt som Max Frei och andra odlade sorter. |